På sistone har jag känt mig lite rastlös och ensam. Mario tycks vara på semester med någon flamma från Borås. Det är inte så roligt att ha borgen fullsmockad med fällor om ingen försöker ta sig igenom den.

På söndag ska jag dock iväg på en liten resa till ”Isle Delfino” och träffa min son Bowser Jr. Det vore trevligt om jag kunde få bjuda honom på en bit mat. Men han visste inte om han skulle hinna. Berodde på om han var ute med polarna eller inte.

Jag är egentligen förtjust i klassisk musik men i sommar har jag upptäckt ett riktigt guldkorn: ”Nickelback” … Jävlar vad det är kraft i den rösten. Det låter som om han verkligen menar det han sjunger och jag känner igen mig i texterna: http://open.spotify.com/track/41SJCRqUG2lAFtfR6MJ8mm

(De har coola skivomslag också – ett öga som gråter bly eller tenn. Det är säkert nickel.)

Nu ska jag ”äta” vid datorn.