På sistone har jag känt mig lite rastlös och ensam. Mario tycks vara på semester med någon flamma från Borås. Det är inte så roligt att ha borgen fullsmockad med fällor om ingen försöker ta sig igenom den.

På söndag ska jag dock iväg på en liten resa till ”Isle Delfino” och träffa min son Bowser Jr. Det vore trevligt om jag kunde få bjuda honom på en bit mat. Men han visste inte om han skulle hinna. Berodde på om han var ute med polarna eller inte.

Jag är egentligen förtjust i klassisk musik men i sommar har jag upptäckt ett riktigt guldkorn: ”Nickelback” … Jävlar vad det är kraft i den rösten. Det låter som om han verkligen menar det han sjunger och jag känner igen mig i texterna: http://open.spotify.com/track/41SJCRqUG2lAFtfR6MJ8mm

(De har coola skivomslag också – ett öga som gråter bly eller tenn. Det är säkert nickel.)

Nu ska jag ”äta” vid datorn.

Nu var det ett tag sedan jag skrev, jag har haft fullt upp med att hålla Mario borta från borgen. Han har hittat någon slags våtdräkt som gör att han kan simma bra under vattnet. Han ser för jävlig ut.

Jag brusar sällan upp mig i onödan. Men idag läste jag i tidningen om Maria, en helt vanlig tjej i färd med att ta körkort. Hon var citat: ”Taggad till tänderna” Hon blev nekad att köra upp pga att hon missat en del i utbildningen. Jag tycker det är jävligt dåligt av vägverket att inte gå ut med tydlig information.

Jag har också haft lite svårt att sova den senaste tiden. Det är inte så lätt att slappna av när trooperserna dunkar huvudet i väggen till förbannelse. Hur svårt skall det vara att byta riktning innan man nått väggen?

Nu ska jag prova kreatin.

Samtidigt ser jag på prinsessan att hon gillar sådana här grejer. Hon kommer från en tradition där man tar seriöst på alla typer av jippon så det måste ha blivit en stor omställning när jag låste in henne på bottenplan.

När hon vaknar idag har jag gömt en liten skattkarta i hennes vänstra sko. Kartan tar henne på ett litet äventyr genom borgen där hon tillstut kommer hitta ett påskägg fullproppat med härligheter. Och en stor dos kärlek såklart.

Jag har sagt till skelettsköldpadderna att ta det lugnt med henne när hon är ute på jakten, de ska bara jävlas med henne lite. Jag kommer övervaka hela äggjakten via ett övervakningssystem jag köpt på teknikmagasinet (bra butik för övrigt, jävla vad imponerande att de får in så mycket grejer i en så liten affär) Jag kan knappt bärja mig inför när prinsessan når den oundvikliga fällan där hon ramlar i fejklavan. Jag har värmt upp 3 ton rött slem som hon kommer ramla i. Värmen är exakt anpassad så att hon överlever men ändå tror att hon kommer att brinna upp.

Jag kommer dö av skratt och prinsessan kommer allt bli förvånad.

Glad påsk. Hej då.

Hej alla normala människor utan något som helst fel i huvudet! Och hej på dig Mario. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!!! LOL! Skämt och sido, Mario är verkligen ett riktigt cp.

Det där var en av mina åsikter, men jag har många fler. Ett annat exempel är att jag ogillar odödlighetsstjärnor.

Nu skrev jag ju precis två av mina åsikter, men ibland kan jag faktiskt ha svårt att formulera dem i ord. Därför brukar jag ibland ta hjälp av en gammal japansk poesiform för att ventilera vad jag tycker och tänker. Den kallas för Haiku. Haikudikter behöver inte vara på japanska, så därför har det blivit lite av en hobby för mig. Här nedan följer ett par av de Haikus jag skrivit på sistone. Kanske kan de hjälpa er att få en lite djupare bild av mig, på samma sätt som de hjälpt mig att komma underfund med vem jag egentligen är. Innerst inne.
Så var så goda, fem bitar av min själ, fem Haikus från the Bowser:

1
Mario är dryg
Ska jämt rädda prinsessan
Jag hatar honom

2
Mitt skal är görfint
Det är en göteborgsfras
Jag är en drake

3
Livet på ett slott
Det är livet i en ask
Stort och mörkt och fint

4
Ge fan i min stång
Flaggstången vid min fästning
Den kommer bli paj

5
Ibland undrar jag
Vad Luigi är för typ
Marios bög-bror?

Hoppas ni fick en lika berikande upplevelse av att läsa dem som jag fick av att skriva dem. Hej då.

Hej Hej! Bowser här, jag har alltid varit lite skeptisk mot bloggar. Men när parkförvaltningen lovade mig adressen till Mette Marit i utbyte mot att jag bloggar för dom, kunde jag inte tacka nej.

På senare tid har jag börjat fundera över existentiella frågor. Jag antar att det är naturligt att fundera över sådana saker när det antingen går knaggligt i livet, eller när det går väldigt bra. Just nu känns det som att saker och ting rullar på. Jag har hittat en arkitekt som vet vad jag vill ha och prinsessan klagar inte så mycket på tillvaron längre. Hon har nog förstått att verkligheten bara blir tristare om man är svår.

Jag har aldrig varit religiös. Det känns liksom ologiskt att en man kan skapa världen från ett moln på sju dagar. Att gå på vatten är ju också fullkomligt befängt.
Däremot måste jag ändå säga att Mateus och grabbarna fick till det ibland. Här är mina favorit bibelcitat:

Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun.
Joh 19:29

Så ut din säd på morgonen,
och låt inte armen vila på kvällen.
Pred 11:16

Hellre har jag ett lejon eller en drake i huset
än jag bor tillsammans med en elak kvinna.
Syr 25:16

Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
Ps 62:7

I nästa inlägg tänkte jag publicera några alster framkomna av min nya hobby: Haiku dikter. Hej då.